Jag va ju å kollade på en häst igår, som jag troligvis ska börja rida på, bara ett problem, Jag vet inte om jag vågar! Jag blir grymt glad då folk frågar om jag vill rida på deras hästar, jag far och kollar å provrider, och sen kommer osäkerheten.. Det känns helt fel, Jag kan inte börja om igen? Det känns som om jag sviker min häst paddis, fast han är död...  De går liksom inte, jag kan inte bara fortsätta som att inget har hänt.

Men iallafall, den här hästen jag va å kolla på igår, va skit söt, jag red inte för att jag inte hann, men ska typ provrida den på fredag. Då hon berättade hur den va, så stämde allt, den hästen var exakt som paddis! Minnen kommer upp..
Men någon gång måste jag väl komma över paddis, eller?
Fast de är sant, han var min första egna häst och hade han i 2 år, de är inte så lätt att bara glömma allt.
Så jag vet inte om jag kommer klara detta heller, men jag kommer ge det ett försök.
Att vara i ett nytt stall, nya grejer, nya hästar, nya vägar, allt är nytt, det känns ju jätte roligt, Men de betyder att jag ska börja om på nytt oxå, och de är det som är de svåra i de hela.

Jag ha försökt några gånger förut att lyckas på andra hästar, men de gick inte, jag klarade de inte.
Men jag älskar ju fortfarande hästar, och vill jättegärna vara med dom, så bara jag kommer över dehär värsta, så kanske jag kan klara de. Men som sagt, ett försök är jag villig att ge.